Den klassiska förklaringen är att studenter förr i tiden inte nödvändigtvis ägde egna klockor och därför fick lita på kyrkklockorna för att veta vad klockan var. När du hörde Lunds domkyrkas klockor slå hel timme visste du att du hade femton minuter på dig att samla ihop dina saker och ta dig till föreläsningen.
En annan förklaring är att kvarten gav lärare och studenter tid att ta sig till nästa lektion.
Är det bara en charmig relik från förr, eller fyller den akademiska kvarten fortfarande en funktion?
Svaret är faktiskt ”ja”, på båda frågorna. Få, om ens någon, förlitar sig fortfarande på kyrkklockor för att hålla tiden, men lektioner tenderar fortfarande att sluta på hel timme, vilket gör det praktiskt att börja nästa föreläsning en kvart senare.
Samtidigt använder inte allt på universitetet den akademiska kvarten, så hur fungerar det egentligen?
Den akademiska kvarten gäller för: undervisning, föreläsningar och seminarier före kl. 18.00. I dessa fall skrivs tiden som 1, 2, 3, 4 …
Strikt punktlighet förväntas för: tentor, styrelsemöten, möten med administrativ personal. Om det finns en punkt “.” (eller två “..” efter kl. 18.00) efter angiven tid, eller om tiden anges i både timmar och minuter, som 15.15, ska man komma exakt på utsatt tid. Möten mellan studenter och deras handledare/lärare är något oklara, men vanligtvis är det bäst att komma precis på utsatt tid.
Och så var det dubbelkvarten… Dubbelkvarten är standard för evenemang och tillställningar som börjar efter kl. 18.00, men eftersom många inte tar denna tradition på riktigt allvar får man i praktiken lite extra tid för mingel innan saker drar igång.
Den akademiska kvartens tradition går flera hundra år tillbaka i tiden och sannolikt importerades den till Sverige från tyskspråkiga länder där den fortfarande lever kvar. I Sverige är den akademiska kvarten numera ett mer eller mindre strikt lundensiskt fenomen. Uppsala universitet tenderar fortfarande att börja sina föreläsningar en kvart över hel timme, men där skriver man också uttryckligen ut det.