– En del utmaningar har funnit med under alla drygt trettio år jag jobbat med dessa frågor och verkar vara bestående, säger Anders Anell. En sådan utmaning är tillgänglighet och väntetider som finns högt upp på listan över patientklagomål. Men det vanligaste klagomålet från patienter handlar om bemötandet i vården, där man inte tycker att man riktigt blivit lyssnad på eller tagen på allvar.
En annan bestående utmaning, som vi delar med flera andra länder, rör den ständiga krisen i hälso- och sjukvårdens styrning.
– Och då har de olika partierna sina olika fiktioner som inte nödvändigtvis är underbyggda av fakta. Fiktioner som särskilt tenderar att lyftas fram när det är valår. Och ibland krockar fiktionerna med de prioriteringar man har i de olika regionerna.
Ett exempel på detta är de riktade statsbidragen.
– Dessa statsbidrag har i ökad utsträckning använts av olika regeringar sedan 2010 trots att ett antal utredningar visat att de inte är effektiva. I Vårdansvarskommittén, där jag satt med som rådgivare, var alla partier överens om att öronmärkta statsbidrag endast skulle användas i undantagsfall. Men sedan har det ändå fortsatt att komma en hel rad riktade statsbidrag för olika ändamål.
– Det är såklart ett enkelt och snabbt sätt för politikerna att nå ut med att de vill göra något åt sådant som till exempel väntetider, eller annat som uppmärksammas i media, och därför satsar ett antal miljarder på olika insatser. Men verkligt effektiva åtgärder kräver mycket mer långsiktighet och det är betydligt svårare att kommunicera ut sådana långsiktiga lösningar. Och här har vi en utmaning eftersom ineffektiva satsningar kräver mer administration och stjäl tid och energi från de som jobbar med vården.
Kompetensförsörjning största utmaningen
Men det finns också en rad nya utmaningar.
– Den allra största utmaningen nu och kommande år är kompetensförsörjningen, och det gäller i många länder. I och med att vi får fler äldre och färre yngre kommer det att bli en ökad konkurrens om arbetskraften. Så problemet framöver kommer kanske inte att vara brist på pengar till vården utan att få fram tillräckligt med läkare, sjuksköterskor och annan personal. Det handlar inte bara om numerärer utan också om fördelningen. Vi har många läkare i Sverige jämfört med andra länder men ganska få allmänläkare, något som bidragit till att vi inte sett mycket av den omställning till nära vård det har talats om under flera år.
Hur kommer digitaliseringen och AI att påverka vården?
– Det är också en utmaning som alla länder pratar om, säger Anders Anell. Vi är mitt inne i en ny industriell revolution. Och även om vi inte riktigt vet vart det tar vägen är det ju helt klart att AI kommer att ha betydelse för hälso- och sjukvården, men också för kompetensförsörjningen. Frågan är vilken kompetens vi egentligen behöver i framtiden. AI är väldigt bra på mönsterigenkänning, något läkare i hög grad använder för att ställa diagnoser och följa upp sjukdomar, så det kanske blir så att läkare i framtiden kommer att ha något annan roll än tidigare.
Anders Anell ser också att AI möjligen skulle kunna vara en del av lösningen på kompetensförsörjningen om färre kan göra mer så att produktiviteten ökar.
– Inom till exempel patologi, och radiologi används AI redan i allt större utsträckning, och här kan man kanske åstadkomma mer med färre antal personer. Samtidigt handlar en stor del av vården om omsorg där det fortfarande kommer att behövas människor som utför uppgifterna, så här är det svårt att se att AI ska kunna få något stort genomslag.
Prioriteringar på nationell nivå
Hur stor utmaning är då finansieringen av vården?
– Jo, behovet av att prioritera när man har en offentlig finansiering är också en ständig utmaning. Ska vi lägga fem procent på försvaret måste vi ju hitta pengarna till det också. Det finns också läkemedel som potentiellt kan användas av väldigt många för behandlingar som var och en inte är så dyra och om man lyfter in dessa i subventionssystemet så kan det väldigt dyrt och innebära att vi måste dra ner på annan verksamhet som kanske är mer prioriterad.
– Sedan kommer det ju en rad nya behandlingar och mediciner, till exempel precisionsmedicin, som kan vara väldigt dyra och kräva väldigt speciell kompetens. Och då kommer det att bli nödvändigt att göra en del investeringar, och prioriteringar, på nationell nivå i stället för på regional nivå.