Vad är din bakgrund?
– Jag kommer ifrån Kanada, men flyttade för fyra år sedan till Sverige för att leva med min fästman. I mitt hemland studerade jag psykologi och litteratur, men jag har alltid varit intresserad av teknik vid sidan om mina samhällsvetenskapliga studier. Med stor bävan, men också med stor spänning, beslutade jag mig för att börja studera igen, denna gång med sikte på att följa mitt intresse för teknologi och systemdesign med användarens integritet i fokus.
Varför valde du det Systemvetenskapliga kandidatprogrammet?
– När jag letade efter ett teknikinriktat program så stack det systemvetenskapliga programmet på LU ut direkt. Det erbjuder en perfekt blandning av teknik, psykologi, och företagande, precis vad jag letade efter för att lära mig de praktiska verktygen som behövs för att kunna vara med och påverka olika system som formar vårt samhälle i en positiv riktning. Det ger mig även en bred kunskapsmässig grund att stå på vilket underlättar om man senare vill specialisera sig mer. Tekniken rör sig såklart fort inom det digitala, speciellt med tanke på AI nuförtiden, och jag vill vara delaktig i förändringarna för att kunna styra utvecklingen i en så human riktning som det går, så att tekniken kommer till nytta för människor.
– Det var en kombination av tidigare studenters erfarenheter, universitetets hemsida, och till viss del min instinkt som fick mig att välja detta program över andra program i Sverige.
Vad tycker du om programmet hittills?
– Jag har verkligen trivts med balansgången mellan det teoretiska och det praktiska i programmet. Det är en stor skillnad mot mina tidigare akademiska erfarenheter, där det oftast inte förväntades att man lyfte blicken från studielitteraturen.
– I det här fallet, medan vi får kursmaterial för att lära oss terminologi, teorier, ramverk i modellering, forskningsmetodik, och programmeringssyntax, finns det lika mycket fokus på att applicera det konceptuella i en verklig nutidsförankrad kontext. Att ha en dialog med samtida experter i fältet, en konstant medvetenhet om den senaste tekniska utvecklingen, och ett öga på den kulturella och politiska utvecklingen, är minst lika viktigt som den teoretiska grunden. På ett sätt är det ett mer intellektuellt krävande förhållningssätt än traditionellt lärande.Jag skulle vilja lägga till att jag fann det speciellt ”empowering” att få grundläggande kunskap i Java-programmering under första terminen. Det finns något djupt tillfredställande i att tänka algoritmiskt och skapa ett program som fungerar.
Var det svårt att komma in i studierna? Hur är svårighetsgraden överlag?
– Jämfört med de flesta andra studenterna hade jag andra förutsättningar eftersom jag inte gick ett svenskt gymnasium. Jag fick börja med att läsa svenska som andraspråk till gymnasienivå, och andra kurser för behörighet som inte gick att överföra från mina kanadensiska betyg. Jag läste de här kurserna genom en kombination av Komvux, Folkets universitet, och Hermods, både på plats och på distans.
– Det var en lång resa, men helt klart värt det. Till alla framtida studenter som talar svenska som andraspråk och som funderar på att läsa ett kandidatprogram på svenska vill jag säga att det är en utmaning, men det går absolut bra om man kämpar.
Har du några tips till dem som är intresserade av att söka till det systemvetenskapliga kandidatprogrammet?
– Jag skulle rekommendera alla blivande studenter att försöka dra nytta av den multidisciplinära inställningen i det här programmet, och tänka på de stora möjligheterna att därigenom själv kunna välja vad du vill specialisera dig inom (cybersäkerhet, projektledning, programmering, kvalitetskontroll, osv.).
– Vidare, underskatta inte hur värdefullt det är att ha lärare som uppskattar frågor, som du kan ha samtal med och utforska idéer med. Det är samtal med lärarna och klasskamraterna som har berikat min undervisning mest.
