I sin bok ”Plattformsarbetare och egenanställda i svensk rätt” konstaterar Annamaria Westregård som är forskare inom handelsrätt att:
– Här finns en massa problem och människor trillar mellan stolar. I vissa sammanhang och av vissa myndigheter, har plattformsarbetarna bemötts som anställda och hos andra som egenföretagare. Det jag försöker göra i boken är att tydliggöra kategoriseringen, förstå problemen och förhoppningsvis kan den vara ett bra underlag när direktivet ska införas.
Den svenska kritiken mot plattformsdirektivet har till stor del handlat om synen att plattformsarbetare förutsätts vara anställda. Från både politiken som parternas sida har det uttryckts oro för att direktivet skulle kunna undergräva arbetstagarbegreppet, kollektivavtalen och själva partsmodellen.
Gig- och plattformsarbete är något som i olika former funnits länge. Att sätta upp en lapp på anslagstavlan vid snabbköpet där man erbjuder sig att rasta hundar, eller klippa gräsmattor, var gig, men så småskaligt att det inte spelade någon större roll. Med teknikens utveckling kom plattformar som gjorde att en liten annons kunde nå enormt många kunder och gigen kan spänna över väldigt många områden. I takt med att omsättningen ökar och fler berörs så blir det också intressant för politiker, arbetsmarknadens parter och jurister att titta på arbetssättet.
EU-direktivet siktar in sig på arbetsrätten och Annamaria Westregård förutspår att Sverige kommer förhålla sig så snävt som möjligt i hur det implementeras.
– Ja, med tanke på kritiken tror jag att det blir så. Sedan spänner frågorna om plattformsarbete över betydligt fler rättsområden såsom arbetsmiljörätt, skatterätt, arbetslöshetsersättning, sjuk- och föräldraförsäkring med mera, avslutar Annamaria Westregård.