Rapporten analyserar finansieringen av den offentliga välfärden i Skåne inom ramen för ett decentraliserat system där kommuner och regioner har ett omfattande ansvar för många välfärdstjänster.
Finansieringen baseras huvudsakligen på beskattning av förvärvsinkomster, vilket innebär att systemets stabilitet är nära kopplad till utvecklingen av arbetsmarknaden samt skattebasens storlek och fördelning.
Analysen visar att det finns betydande skillnader i skattekraft, demografi och socioekonomiska förutsättningar mellan Skånes kommuner, vilket skapar varierande möjligheter att finansiera välfärden och för flera kommuner ett stort beroende av statliga bidrag och utjämningssystem.
Rapporten lyfter också fram fram flera strukturella utmaningar som påverkar finansieringen.
Den demografiska utvecklingen, med en växande andel äldre och minskat barnafödande, innebär ökade kostnader samtidigt som skatteintäkterna på sikt riskerar att minska. Parallellt bidrar teknologisk utveckling och ökad arbetskraftsrörlighet till att förändra hur inkomster genereras och beskattas, vilket kan försvaga den lokala skattebasen. Förvärvsinkomsterna verkar ha minskat något som andel av bruttoreginalprodukten sedan 2020 i Skåne, men inte i övriga Sverige. Det kan tyda på att arbetskraften är mer mobil i Skåne.
Rapporten uppmärksammar också att beskattningen av samma skattebas på flera nivåer – kommunal, regional och statlig – skapar ineffektivitet genom så kallade vertikala spillover-effekter. Detta kan leda till en högre samlad beskattning av arbetsinkomster än vad som är samhällsekonomiskt optimalt. Sammantaget pekar analysen på att den nuvarande finansieringsmodellen står inför betydande utmaningar i ett föränderligt ekonomiskt och demografiskt landskap.
Länk till rapporten, KEFUs skriftserie 2026:3