Nationalekonomiprofessorn om det antika Athen: ”Riktigt häftig period”

Publicerad: 2020-12-17

Skatter, marknad och hur egenintresset råkade leda till demokratins uppkomst. Det är några av ämnena som intresserar Lundaprofessorn Carl Hampus Lyttkens.

Äldre illustration av antikens Athen, med torg, byggnader och människor.

– Vänta lite, jag ska sätta på högtalaren. Det är lättare att prata om man kan gestikulera samtidigt, säger Carl Hampus Lyttkens.

Det blir tyst i luren en kort stund och sedan börjar en berättelse om en konfirmationspresent som blev en livslång fascination. Carl Hampus Lyttkens är professor i nationalekonomi och docent i ekonomisk historia vid Ekonomihögskolan, men hans akademiska bana började med matematik – och konsthistoria.

– Jag fick Alf Henriksons Antikens historier i konfirmationspresent 1969. Det är en underbar bok där han går igenom antikens historia och skrönorna som åtföljer den. Senare, under mitt tredje år på universitetet, fick jag chans att tillbringa tre månader på Svenska institutet i Athen. Det var en fantastisk tid. Då fastnade jag definitivt i antiken, säger Carl Hampus Lyttkens.

Större delen av sin forskargärning har han fokuserat på hälsoekonomi (”det finns inte samma dramatiska efterfrågan på antikforskning”). Han ser tydliga paralleller mellan de båda fälten:

– Allt jag gör handlar om att förstå människors drivkrafter i samhället. Och båda ämnena är ju till sin natur tvärvetenskapliga.

Demokratin resultatet av egenintresse

I boken Economic Analysis of Institutional Change in Ancient Greece (2013) sammanfattar Carl Hampus Lyttkens många år av antikforskning. Bland annat tar han upp att drivkrafterna bakom det första fröet till demokratin handlade om egenintresse – demokratin blev till som en oförutsedd konsekvens av att ledare som Solon och Kleisthenes försökte rädda sin egen makt. Institutionella förändringar kommer sällan till för att ett bättre alternativ har dykt upp, utan för att man snabbt måste förhindra något otrevligt från att hända, enligt Lyttkens.

– Det går att knyta an till dagens förändringsbeteende, till exempel när det gäller klimatfrågan: det kommer bli värre innan det blir bättre. Förändring sker först vid allra sista chansen.

Den athenska demokratin uppstod alltså inte ur tankar om att jämlikhet och medbestämmande skulle vara goda idéer, utan för att förhindra att de styrande i Athen förlorade makten till sina konkurrenter, menar Lyttkens. Att ge folket lite större inflytande blev ett sätt att konkurrera om makten.

– Det är en slutledning som jag är ganska förtjust i. Det var inte alls givet att demokratin skulle uppstått. Man kan mycket väl tänka sig att situationen kunde tagit en annan vändning på 400-talet före Kristus. Om grekerna inte hade besegrat perserna, då hade vi inte fått se Athens blomstring och utveckling till direktdemokrati, säger Carl Hampus Lyttkens.

”Riktigt radikal och häftig period”

Den athenska demokratin var något som utvecklades under flera decennier. Det gick framåt, och det gick bakåt, beroende på krig och på vem som för tillfället regerade.

– Om man tar ett litet steg så blir det lätt att man tar ett steg till. Och tar man tillräckligt många så når man effekt och förändring, i det här fallet ett demokratiskt styrelseskick. På 400-talet före Kristus nådde man alltså en period då ämbetsmän får betalt, vilket gör att även de fattigaste kan ta sådana uppdrag. Alla beslut fattades av folkförsamlingen med majoritet. Det är en riktigt radikal och häftig period i demokratins tidiga historia.

Enligt Carl Hampus Lyttkens kan så många som var tredje man åtminstone vid något tillfälle ha suttit i det råd som skötte den dagliga verksamheten i Athen. Det gav förståelse för hur saker fungerade. Lägg till detta att stadsstaterna rent geografiskt inte var stora. Om du försörjde dig på jordbruk utanför centrum kunde du mycket väl vandra från ena delen av staten till den andra för att avlägga din röst, och sedan vandra tillbaka hem, allt på en och samma dag.

– Men vi ska komma ihåg att även om grekerna uppfann begreppet ’demokrati’, så är det här inte en demokrati med moderna ögon. Det var en demokrati för vuxna män, där kvinnor och slavar inte ingick.

De som brukar anses som ”demokratins fäder” visste således inte att det var demokrati de la grunden till. 2 500 år senare kan forskarna spåra hur en sak leder till en annan.

– Vi vet vad som hände institutionellt. Med den kunskapen i ryggmärgen är det en hanterlig grupp, till skillnad från om man sysslar med dagens ekonomi. Samtidigt går det att dra mycket paralleller till i dag. Redan på 200-talet före Kristus beräknades jordens omkrets, man träffade bara 10 procent fel. Det avancerades inom matematik, geometri, sjukvård, filosofi, historia, teater – sånt som man känner igen i dagens samhälle.

Han nämner en detalj från Athens lagar och regler som innebar att man kunde anklaga någon för att tidigare ha föreslagit ett lagvidrigt förslag i folkförsamlingen. Upp till ett år efter det lagda förslaget kunde man alltså bli anklagad och faktiskt straffad för detta.

– Fascinerande med tanke på om till exempel den amerikanska presidenten skulle ha den typen av restriktioner på sig, säger Carl Hampus och skrattar genom högtalartelefonen.

Generaler straffades när slavar drunknade

Carl Hampus Lyttkens har forskat sig igenom flera institutioner i det antika Grekland, främst med fokus på Athen. Från skattesystem till hur ämbetsmän valdes ut genom lotteri. Närmast väntar mer fokus på slaveriets funktion och betydelse i det antika samhället. Tillsammans med Henrik Gerding från institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet skriver han på en artikel på temat Coping with chronic warfare.

– Där tror jag att vi har fått ihop en ganska bra story. Man har alltid vetat att athenarna byggde 200 krigsskepp före slaget vid Salamis. Det betyder att de behövde 34 000 roddare. Var fick de tag i dem? Troligen medborgare från andra grekiska stadsstater till att börja med, men så småningom slavar.

Carl Hampus Lyttkens nämner de ödesdigra konsekvenser som kom sig efter ett sjöslag år 406 f.Kr. Athenarna vann, men på grund av dåligt väder misslyckades man med att plocka upp flera tusen av de egna männen som fallit överbord.

– Många dör troligen i onödan där i vattnet. Men det riktigt konstiga sker när generalerna kommer hem från sjöslaget, då blir de flesta av dem avrättade av sina egna, utifrån ett lagvidrigt beslut. Efteråt fanns det knappt några kompetenta ledare kvar som kunde hantera flottan. Dessutom hade Athen förlorat tusentals personer i slag förut, så varför reagerade man så här just denna gång? Jo, för att det troligen var slavar som drunknade. Slavar har ägare och de kan bli arga om generalerna slarvar bort deras personal. Jag kan inte garantera att det stämmer, men intuitivt känns det som yes, så måste det varit.

Antikens Grekland som laboratorium

I sin forskning använder Carl Hampus Lyttkens antikens Grekland som ett laboratorium för att studera effekterna av institutionella förändringar.

– Med de små grekiska stadsstaterna kan vi testa och se, verkar det som att människor beter sig enligt de ekonomiska grundmodellerna eller inte? Vi vet vilka regler som gällde och vilka förändringar man gjorde, och därmed kan vi kontrollera om det stämmer med våra ekonomiska modeller för olika politiska system.

Ett exempel är skattesystemet. Carl Hampus Lyttkens menar att just skatterna är en utmärkt mätare av hur ett samhälle fungerar.

– Hur vi beskattas och hur vi accepterar beskattning säger väldigt mycket om vårt samhälle. Skatter förekommer överallt i historien och har en tydlig inverkan på utvecklingen för marknadsekonomin. Staten kräver in skatter i form av pengar och då måste man skaffa sig pengar och därmed börja köpa och sälja varor. Det finns inget mänskligt beteende som inte är påverkat av beskattning på något sätt i samhället.

Han citerar Margaret Levi, professor i statsvetenskap från Stanford University, och hennes teori om Quasi-voluntary compliance:

– Det kanske vore naturligt att försöka smita från skatten, men man kan också välja att betala för att man tror att andra också gör det. Det kan förklara mycket i Athen.

Fann inspiration i blivande Nobelpristagare

Carl Hampus Lyttkens intresse för antika samhälleliga strukturer har gjort att han till sin professur i nationalekonomi, även kan räkna en docentur i ekonomisk historia. En personlig vän fann han i Douglass North, Stanfordprofessor i ekonomisk historia. Norths teorier om institutionell förändring har influerat Carl Hampus Lyttkens egen antikforskning.

– Ett skäl till att jag kom att studera antikens Grekland är det tidiga stödet från Ingemar Ståhl och Lennart Jörberg, Lundaprofessorer i nationalekonomi respektive ekonomisk historia. Ingemar satte mig i kontakt med Douglass North 1989. Douglass bjöd in mig till St. Louis och jag bodde hemma hos honom och hans fru ett par veckor. September 1993 bjöd jag in Douglass till en konferens i Lund och då bodde han hos oss, säger Carl Hampus Lyttkens och fortsätter:

– Döm om min glädje när det ett par månader senare meddelades att Douglass fått det så kallade Nobelpriset i ekonomi!

Mer information

Äldre illustration av antikens Athen, med torg, byggnader och människor.

Carl Hampus Lyttkens

Professor i nationalekonomi, docent i ekonomisk historia

Telefon: 046-222 86 52
Mobil: 070-514 05 26
carl_hampus.lyttkens@nek.lu.se

Läs mer om Carl Hampus forskning i Lunds universitets forskningsportal