Pandemier: Förr, nu och i framtiden
Publicerad: 2023-03-16
Ett år efter att WHO lagt till ”Disease X” på sin lista över hot från smittsamma sjukdomar, drabbades världen av viruset SARS-CoV-2, COVID.

Lone Simonsen är professor i epidemiologi och chef för PandemiX centret vid Roskildes universitet. I egenskap av detta hade hon ett tätt samarbete med de danska hälsovårdsmyndigheterna för att utreda och föreslå åtgärder mot pandemin. I Sverige hade vi Anders Tegnell och i Danmark hade de ”Corona Lone”.
Under en föreläsning på Centrum för ekonomisk demografi vid Ekonomihögskolan i Lund, delade Lone Simonsen med sig av de insikter som gjorts på PandemiX. Hon lyfte särskilt arbetet mot COVID och hur de kunnat dra nytta av information om tidigare pandemier.
– I grund och botten tog vi kännetecken från pandemier och placerade dem på ett tänkt obduktionsbord för att titta närmare på vad de kunde innebära. Vi tittade på allt från hur pandemier uppkommer, till själva förloppet och hur det slutar, säger Lone Simonsen om sitt arbete på PandemiX centret.
I arbetet med COVID sökte den danska expertgruppen förstå hur viruset utvecklades under pandemin och hur olika motåtgärder påverkade dess genomslag. Gruppen i sig är väldigt blandad, med forskare från områden som epidemiologi, ekonomisk historia, bioinformatik och matematik.
Centret studerar ”Signaturer” hos COVID-19 och tidigare pandemier (influensa, kolera, smittkoppor m.fl) och använder sig i stor utsträckning av matematiska modeller på historiska data om tidigare pandemier.
Bland kännetecknen/signaturerna för COVID nämnde Lone Simonsen särskilt:
- Att en enskild smittbärare kunde infektera många andra utan att han/hon själv uppvisade några som helst symtom, vilket försvårade spårningsarbetet.
- Att viruset muterade ett flertal gånger, vilket förde med sig att vissa varianter var mer smittsamma men med mildare symptom och andra gav allvarligare sjukdomsförlopp, men hade lägre spridningsgrad.
- Att till skillnad från Spanska sjukan 1918 så drabbade COVID den äldre befolkningen hårdast. 1918 hade den äldre befolkningen varit med om den ryska influensapandemin från 1889 och var i viss mån immuna mot den nya influensan.
– När vi nu har bättre kunskaper om pandemiers signaturer kan vi bli skickligare på att upptäcka dem även om det finns mindre information tillgänglig. Detta är viktigt både vid historiska studier och när vi söker identifiera en pandemi i ett tidigt skede, säger Lone Simonsen.
Tack vare god tillgång på digitaliserade data var det möjligt att kartlägga och analysera tidigare pandemier. I Norden kan den här typen av data spåras 300-400 år bakåt i tiden, vilket tillsammans studier av social kontext (krig, migration, strategier för skademinimering med mera) kan användas för att tolka pandemiers mönster och inverkan.