Totalt beviljar Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) sex miljoner kronor till projektet ”Kyrkomiljöer som resurs i hållbart samhällsbyggande: mellan det beständiga och det föränderliga”.
Här samverkar forskare från Lunds universitet inom statsvetenskap, teologi och arkitektur för att kartlägga och analysera möjligheter och spänningar i skärningspunkten mellan religion, krishantering och hållbar planering.
– Jag har forskat om kommunal planering och statsutveckling i många år, men har länge också varit intresserad av gränslandet mellan teologi och planering, säger Dalia Mukhtar-Landgren, docent vid Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet och styrelseledamot i KEFU. Vi befinner oss i en tid av många samtida kriser, från en åldrande befolkning och ökad ensamhet till klimatkris. Vi såg till exempel att kyrkorna hade en ganska aktiv roll under Covid-åren, under värmeböljan förra året i Storbritannien, men de har också en ökande roll i skapandet av offentliga mötesplatser. Som kommunforskare är jag intresserad av hur kommunen kan samarbeta med svenska kyrkan för att hantera framtida kriser. Här kan vi få lärdomar från hur sådana samarbeten ser ut i andra länder.
Etiska frågor
– Sedan är det en rad etiska frågor som väcks om man ska ha den här typen av samverkan. Vad innebar det för demokratin och för grundläggande etiska principer om inkludering och pluralism om kyrkan ges en större roll i samhällsplaneringen? Många kan säkert tänka sig att kommunerna har avtal med kyrkan, men skulle de känna sig lika bekväma om det fanns ett avtal med en moské för att till exempel hantera en värmebölja? Hur ska ansvaret för kris och resiliens fördelas mellan olika aktörer i samhället?
Projektet utgår från fallstudier i Lunds stift och Skara stift. I Lund har Dalia Mukhtar-Landgren tidigare granskat projektet Råängen, en ny stadsdel som ska byggas i samverkan mellan Lunds domkyrka, som äger marken, Lunds kommun och privata aktörer.
Tre sammanhang
Forskarna ska undersöka hur kyrkans resurser kan användas i tre olika sammanhang:
I kriser undersöks hur kyrkans lokaler och mark kan integreras i lokala strategier för klimatanpassning, exempelvis vid översvämningar eller elavbrott.
I vardagen undersöks hur kyrkan kan fungera som social infrastruktur som stärker gemenskap och stöder utsatta grupper, inte minst i glesbygd.
I långsiktig planering prövas hur existentiella perspektiv kan bidra till nya sätt att tänka om samhällsplanering. Samtidigt är projektet grundat i frågor som rör etiska dimensioner, både om hur religiösa institutioners engagemang påverkar frågor om jämlik inkludering, rättvisa och pluralism – men också̊ demokratiska konsekvenser av ett ökat beroende av icke-offentliga aktörer i hållbarhetsarbetet.
– Sedan tar också vi upp frågor om ansvarsutkrävande när ansvar ska fördelas på olika aktörer, säger Dalia Mukhtar-Landgren
På sikt är tanken att resultaten från forskningsprojektet ska kunna ge underlag för kommunala planeringsstrategier som gör det möjligt att använda kyrkans resurser på nya sätt, såväl i vardag och i kris och med hänsyn till samhällets pluralism och offentliga värden.