Jonas Ljungberg behövde tillgång till olika europeiska länders konsumentprisindex (KPI) för de senaste 150 åren för att kunna beräkna reala växelkurser till ett forskningsprojekt. Men när han började titta närmare på de konsumentprisindex som listas i populära databaser insåg han att flera av siffrorna inte stämde.
– Bland annat hade Österrike fått en inflation på över hundra procent när grannländerna hade stabila priser och Tyskland påstods ända fram till 1979 ha en misstänkt hög inflationstakt, säger Jonas Ljungberg, professor emeritus i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Han har under många år studerat bland annat växelkurser, priser och teknisk förändring och specialiserat sig på mätproblem i ekonomisk-historiska sammanhang. När han gick tillbaka till källorna fann han att i fallet med Tyskland handlade det om rena handhavandefel.
– Tyvärr visade det sig att det ligger mycket dåligt arbete bakom flera av de europeiska konsumentprisindexen som ofta används och citeras i forskningen, säger Jonas Ljungberg.
”Forskningstabbar”
Mer konkret handlar det om att en vanlig källa för den som vill ta reda på historiska KPI är databasen Clio Infra, som i sin tur refererar till forskaren Carmen Reinharts sammanställningar. Reinhart är tidigare chefsekonom för Världsbanken.
– Jag hade redan från början inte någon övertro på noggrannheten i en del av KPI:erna, men det jag hittade gick utanpå och bortanför mina förväntningar. Till exempel så ser inflationstakten i Tyskland ut att vara dubbelt så hög från 1800-talet fram till 1979. Det måste ju påverka modeller och serier – och i sin tur analyser och policybeslut.
Jonas Ljungberg tror att en möjlig förklaring till det han kallar ”forskningstabbar” kan vara att den som ursprungligen har hanterat datan har råkat dubblera den.
– Jag gjorde ett test och delade Reinharts siffror med två och jämförde med uppgifterna hos det hon anger som källa. Det visade sig att multiplicerade man ursprungskällans siffror med två, så fick man Reinharts, säger han.
Upptäckten ledde till att Jonas Ljungberg inledde ett nytt forskningsprojekt där han har gått tillbaka till källorna och sammanställt de mest trovärdiga konsumentprisindexen från 24 europeiska länder mellan 1870 och 2022. Nu efterlyser han fortsatt forskning.
– Inte minst kan felaktiga historiska KPI få konsekvenser för olika beslut och strategier om till exempel inflationsbekämpning, säger han.
Hur allvarligt är det här när historiska konsumentprisindex visar sig vara delvis felaktiga?
– Analyserna från Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff har haft väldigt genomslag. De användes som motivering till en omläggning av den ekonomiska politiken åren efter finanskrisen 2008 – från stimulans till åtstramning. Det är även många forskare som använder datan i sina vetenskapliga artiklar.
Vad kan KPI användas till?
– De kan till exempel användas för att analysera ojämlikhet, inkomstskillnader och reallöneutveckling. Så det är helt centralt i den ekonomiska statistiken. Inflationsbekämpning är inte så beroende av historiska data, men det har betydelse i ekonomiska modeller som sedan vägleder den ekonomiska politiken.
Du har skapat en databas som man kan ladda ner från Ekonomisk-historiska institutionens webbplats (ett excelark med alla KPI och de länder du gått igenom). Är det KPIer som du har justerat?
– Det är de konsumentprisindex som jag rekommenderar. Det är nog de bästa siffrorna man kan få fram i nuläget. För vissa länder är osäkerheten ganska stor, men genom jämförelsen mellan olika länder kan man se var det behövs mer forskning för att få fram bättre historiska KPI.
Föråldrade metoder bakom franska KPI
Andra exempel på märkligheter i statistiken behöver inte vara rena tabbar, utan det kan handla om att man en gång i tiden har valt en metod för att räkna ut KPI som inte längre håller. Jonas Ljungberg berättar om den franska forskaren Jeanne Singer-Kérel som i sin doktorsavhandling från 1960 presenterar två olika index, 213-varuindexet och 214-varuindexet för levnadskostnader i Frankrike och det är det senare som fått mest spridning.
– Det kan ju låta som att det är bättre med 214 varor än 213, men tittar man på vad som ingår så ser man att det i 214-varuindexet ingår avlöning av tjänare och avsåg att mäta levnadskostnaderna för en välsituerad familj, säger Jonas Ljungberg.
Han lyfter dock fram att även 213-indexet (som mer inriktar sig på en arbetarfamilj) har vissa brister, inte minst då det använder sig av en fast viktning under över ett sekel, som om inget hade förändrats i hushållens konsumtion sedan dess.
– Det riktigt anmärkningsvärda här är däremot att det i samma avhandling finns ett modernt index, där vikterna ändras under olika historiska perioder. Jag rekommenderar att det är det index man framför allt bör använda sig av, säger Jonas Ljungberg.
Jonas Ljungbergs artikel “European consumer price indices since 1870” är publicerad i tidskriften Cliometrica. Inför publiceringen av artikeln upplät han en tidigare version som ett så kallat ”working paper” där andra forskare kunde granska och inkomma med feedback. På så vis fick han in flera intressanta spår vidare, till exempel vad gäller konsumentprisindex för Serbien och Tyskland.
