Temat, som leds av Miranda Kajtazi, docent i informatik, och Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter, pågår från september 2024 till juni 2025 och behandlar aktuella frågor om digitala ojämlikheter och skydd av mänskliga rättigheter i vår alltmer AI-drivna värld.
Framstående gruppmedlemmar inkluderar Moa Petersén, Mia Liinason, Osama Mansour, Petra Gyöngyi, Susanne Frennert, Karen Søilen och Sue Anne Teo som kommer samman från olika delar av Lunds universitet. Temat välkomnar också tre framstående gästforskare: Becky Faith från Institute of Development Studies, Cathy Urquhart från Manchester Metropolitan University Business School och Victoria Adelmant från New York School of Law.
Under den första dagen av gruppmöten den 12 september fokuserade diskussionen på de kritiska konsekvenserna av digitalisering ur ett jämlikhetsperspektiv. Gruppen betonade behovet av att inte bara kritisera utan också föreslå lösningar för att hantera digitala ojämlikheter. Teknologisk determinism, idén om att tekniken utvecklas autonomt medan samhället måste anpassa sig, ifrågasattes starkt, och i stället lyftes idén om att digitaliseringen alltid måste kontextualiseras.
När DigiJustice-temat förverkligas under de kommande månaderna lovar det att fungera som en samarbetsplattform för innovativ tvärvetenskaplig forskning som behandlar det komplexa samspelet mellan teknik, rättvisa och mänskliga rättigheter i en tid av hastiga AI-framsteg.
Varje medlem fick svara på en fråga om sin tolkning av den anammade frasen ”DigiJustice”.
Vad betyder DigiJustice för dig?
(Svaren har översatts från engelska.)
Miranda Kajtazi
– Temat "DigiJustice" är grundat av ett tvärvetenskapligt team med innovativa tänkare som inte bara kommer att utforska digital rättvisa ur flera perspektiv, utan också bidra med en bredare förståelse för hur konsekvenserna av digitaliseringen ofta är mycket mer omfattande än vad vi inser.
Lenna Halldenius
– DigiJustice är en möjlighet att arbeta tillsammans för att avslöja komplexiteten och svårigheterna med vad det innebär att leva i den digitala världen och att ompröva välkända ramverk för rättvisa och mänskliga rättigheter med tanke på nya teknikberoende sårbarheter.
Moa Petersén
– DigiJustice är en chans att använda flera kompletterande vetenskapliga perspektiv för att visa den sociala komplexiteten i implementeringen av digital teknik.
Mia Liinason
– DigiJustice är för mig ett forum för tvärvetenskapliga möten som kan driva vårt tänkande om den sammanhängande dynamiken mellan rättvisa och digitalisering vidare. Temat ger utrymme för fokus, för att bli utmanad och inspirerad och skapar möjligheten att utveckla banbrytande insikter om samspelet mellan rättvisa och digitalisering.
Osama Mansour
– "Digital justice" innebär för mig att man måste tänka kritiskt kring teknikens roll i våra liv. Det vill säga att tekniken inte ska förstås på ett deterministiskt sätt som innebär att den alltid förbättrar människors liv.
Petra Gyöngyi
– För mig är DigiJustice en möjlighet att tillsammans tänka kritiskt kring rättsväsendets framtid. Hur kommer det rättsliga beslutsfattandet att se ut i den digitala tidsåldern? Behöver vi ompröva våra grundläggande juridiska värderingar? Och hur kan vi med rättsliga medel hantera digitala skador som för närvarande är mindre synliga eller kvantifierbara i våra samhällen?
Susanne Frennert
– DigiJustice, ur ett ingenjörsperspektiv, handlar om att ifrågasätta hur digitalisering och AI påverkar samhället och att säkerställa att de förstärker, snarare än underminerar, våra mänskliga grundvärderingar – vare sig de är emotionella, sociala, fysiska eller ekonomiska. Som ingenjörer måste vi inse att människor både är skapare och användare av teknik, och att denna interaktion inte bara förmedlar våra förmågor utan också våra moraliska och etiska ramverk. För mig är DigiJustice en förespråkare för en försiktig och medveten utveckling av digital teknik och AI som stöder mänsklig värdighet och välbefinnande. Jag hoppas att vi genom vårt samarbete som forskare från olika områden kan påverka framtida digitala innovationer att vara genomtänkta, inkluderande och i linje med grundläggande mänskliga värderingar, för att undvika vårdslös störning eller skada för individer och samhället som helhet.
Karen Søilen
– DigiJustice är en möjlighet att arbeta över disciplingränserna för att skapa nya konceptuella vokabulärer som kan hantera de mänskliga sårbarheterna i den digitala tidsåldern.
Sue Anne Teo
– DigiJustice är för mig en möjlighet att kritiskt fundera över hur rättvisa ska se ut i den digitala tidsåldern. Finns det nya eller förvärrade ojämlikheter? Finns det nya sårbarheter? Klarar de befintliga ramverken (t.ex. mänskliga rättigheter) uppgiften? Behöver vi ett nytt ramverk för en mer inkluderande vision av rättvisa i den digitala tidsåldern? - Det är några av de frågor jag hoppas kunna besvara.
