Det är 40e gången KEFUs styrelse delar ut priset för bästa uppsats inom kommunal och regional ledning, organisation och ekonomi på totalt 20 000 kronor. I år går priset till Nancy Nilsson och Tindra Gullberg Rosenlind, Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet.
I uppsatsen undersöker de två författarna om politikernas syn på tjänstemannarollen har förändrats de senaste åren i takt med att politiken har blivit mer högerorienterad. Författarna konstaterar att missnöjet med förvaltningen visserligen har ökat, men att det framför allt är ett parti – Sverigedemokraterna – som står för den kritik som framförts. Övriga partier har inte förändrat sin syn på tjänstemannarollen i någon större utsträckning.
Styrelsens motivering lyder:
I denna uppsats analyserar författarna politikers uppfattningar om tjänstepersonrollen har förändrats parallellt med den politiska förskjutningen åt höger. Tjänstepersonens förväntade neutrala tjänsteutövande är med andra ord satt under lupp. Studien har genomförts som en komparativ analys av politiska uttalanden om tjänstepersoner i riksdagens interpellationer (en fråga en riksdagsledamot riktar till ett statsråd) och tillhörande debatt (totalt 223st) under två tidsperioder: 2013–2015 och 2021–2023. Perioderna är före och efter det s.k. Tjänstemannaupproret som enligt författarna tydligt synliggjorde relationsproblem mellan politik och riksdagens förvaltning. Analysen är utformad som en idé- och ideologianalys med VDP-triaden (värderingar, beskrivningar av ett fenomen, handlingsrekommendationer) som analytiskt ramverk.
Författarna har vidare utvecklat ett kategoriseringsschema med fyra idealtyper av tjänstemannarollen där de politiska uttalandena från 4 respektive 7 relevanta interpellationer har klassificerats inom dessa kategorier. De fyra olika rollerna är: Ämbetsmannaidealet (opartisk och lyda, lojal mot stat och rättsordning, oberoende av regering), Autonoma närbyråkraten (avstånd till politiken, specialist, självständig, egna och ibland frikopplade beslut), Aktivistiska tjänstepersonen (ett personligt engagemang, synpunkter på vad som behövs, synpunkter på politiken, påverka inifrån) samt den Responsiva tjänstemannen (lyhörd, tillfredsställa sina politiker, politiskt färgad, ej neutral).
Resultaten visar att Ämbetsmannaidealet i stor utsträckning beskrivs som önskvärt av riksdagens politiker. Vissa indikationer på en tilltagande otillfredsställelse i de politiska föreställningarna om tjänstepersonens roll kan dock urskiljas. Denna utveckling, där riksdagsledamöter tycker att tjänstepersoner förefaller bedriva aktivism inifrån, framstår nästan uteslutande vara kopplad till Sverigedemokraternas växande inflytande i riksdagen, medan övriga partiers positioner förblivit relativt stabila mellan de två undersökta tidsperioderna.
Sammantaget präglas uppsatsen av gedigna metodval, spännande empiri, bra språk och goda teoretiska ställningstaganden som tillämpas vid analys av det empiriska materialet. Detta har resulterat i en mycket välgjord uppsats med tydliga såväl praktiska som teoretiska implikationer avseende status och utveckling av relationen mellan politik och förvaltning.
Länk till uppsatsen:
När vinden vänder – tjänstemannarollen i ett högerorienterat politiskt landskap
Intervju med författarna till uppsatsen
