Emanuel Wittberg är postdoktor vid Institutet för Analytisk Sociologi och Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet där han forskar om korruption och korruptionsrisker i mogna välfärdsstater – och särskilt i Sverige.
Wittberg pekade på att även om de svenska offentliga institutionerna inte är korrupta i sig finns ändå det han kallar sofistikerad korruption som kan yttra sig på olika sätt, som till exempel att chansen att få en hyreslägenhet ökar om man har kontakter på bostadsbolaget i kommunen.
Han pratade också om synlig och osynlig korruption. I brottsstatistiken är det sådant som mutor, förskingring och trolöshet mot huvudman som dominerar. Den typ av korruption som kan leda till fängelsestraff. Men vanligast är troligen sådant som att utnyttja sitt nätverk för olika tjänster och gentjänster samt jäv, svågerpolitik och vänskapskorruption – där risken att bli upptäckt är liten och risken för sanktioner också är låg.
De senaste trettio åren med NPM och fler privata utförare som ka förvalta skattemedel har också inneburit att det skapats en ökad risk för korruption menade Wittberg. Dessutom är lagstiftningen sedan tidigare svag när det sådant som gäller jäv, bisysslor och lobbying.
Det finns också fortfarande en osäkerhet om hur vissa intressekonflikter ska bedömas påpekade han. Som till exempel huruvida det är korruption om en politiker är med att fatta ett policybeslut och sedan går till en post i näringslivet som drar nytta av beslutet. Eller när en person drar nytta av insiderinfo som anställd på en myndighet i sin privata roll.
För att undvika att korruptionen ska bli ett större problem är det viktigt med ett integritetsbaserat arbete inriktat på värdegrund och att försöka förbygga att det begås fel. Men Emmanuel Wittberg anser också att man i högre grad borde kunna använda sig av de möjligheter som digitaliseringen innebär för effektiv granskning och kontroll genom analys av stora mängder data (i stället för stickprov) – till exempel för att göra bakgrundkontroller när kommunen ska anställa medarbetare. Detta utan att det behöver bli en enorm byråkrati med mängder av pappersarbete, och tjänstemän som är stressade och hela tiden känner sig övervakade.
Mattias Wikner från KPMG fortsatte med att beskriva praktiska metoder och verktyg för att bekämpa korruption och välfärdsbrottlighet. Olika typer av bedrägerier inom den offentliga sektorn beräknas kosta samhället omkring 25 miljarder kronor årligen, och tar man med bedrägerier i den privata sektorn blir kostnaden omkring 80 miljarder. Det är alltså väldigt stora belopp som samhället går miste om.
Förebyggande insatser är mest effektiva, betonade han, eftersom det är svårt att få tillbaka pengar som redan försvunnit.
Här kom han också in på hur viktig organisationskulturen är. Organisationskulturen kan i bästa fall förebygga att det uppstår korruption, men det finns också kulturer som inte är lika effektiva. Brottsförebyggande rådet har identifierat fyra kulturer som kan öka risken för korruption – blindhetens kultur, tyst arbetskultur, informell regelkultur och effektivitetskultur.
Mattias Wikner visade också en modell som han menade är verkligt praktisk användbar för att beskriva och mäta riskkultur och gav exempel på metoder och verktyg för att utveckla och förbättra kulturen i organisationer som är i riskzonen när det gäller korruption.