– Vår studie handlar om hur långsiktigt underhållsarbete prioriteras i organisationer med olika typer av finansiering och hur rollfördelningen ser ut i dessa organisationer, säger Alexander Paulsson, docent i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan, som drivit KEFU-projektet tillsammans med Jens Alm från VTI, Robert Jonsson från CKS på Linköpings universitet och doktoranden Marcella Holz.
De globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 tar upp rent vatten för alla, medan vägarna inte nämns alls
Underhållet av kommunala vägar finansieras via kommunalskatten, medan vatten- och avloppsinfrastrukturen finansieras genom taxor. Alexander Paulsson påpekar också att VA och vägar är två helt olika typer av nätverk som också har olika systemegenskaper.
– De globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 tar upp rent vatten för alla, medan vägarna inte nämns alls. Det har också bidragit till att VA prioriteras högre jämfört med andra infrastrukturslag både av kommuner och medborgare, säger han.
Ökat fokus på hållbarhet
Vatten- och avlopp har alltså draghjälp av det ökade fokuset på hållbarhet. Samtidigt är vägunderhåll aktuellt och ett ständigt återkommande tema i många kommuner. Potthåll och sprickbildningar i vägbanan innebär att bilister och cyklister ibland behöver kryssa sig fram i trafiken. Skadade vägbanor hänger i sin tur indirekt samman med klimatförändringarna. Detta då ökade mängder nederbörd, samt en temperatur som pendlar mellan nollgradersstrecket under längre perioder, innebär en påfrestning på vägkonstruktionen.
Inom ramen för projektet har forskarna närmare studerat underhållet av VA-och väginfrastrukturen i Malmö och hur översvämningen av Kävlingeån våren 2024 hanterades, särskilt avseende påverkan på kringliggande infrastruktur. Och i samband med det har man gjort ett stort antal intervjuer med politiker och tjänstemän samt medborgare som på olika sätt påverkats av underhållsarbeten.
– Det är politikerna som ska stå till svars, men det är ofta tjänstemännen som har de tekniska kunskaperna om infrastrukturen som beslutar och driver underhållsprojekten, säger Alexander Paulsson. Många gånger är det också medborgarna som lyfter fram det som behöver åtgärdas genom att till exempel peka på hål och sprickor i gator eller höga vattenflöden.
Något som komplicerar bilden är de många nivåerna av ägarskap.
– När det gäller vägnätet är det inte alltid uppenbart för medborgaren om en väg är kommunal, statlig eller kanske tillhör en samfällighet. Så om man då vill klaga på att vägen är dåligt underhållen är det inte lätt att veta vem man ska vända sig till.
Kommunalt självstyre utmanas
Medan vägunderhåll är en inomkommunal fråga, har många kommuner valt att ansluta sig till mellankommunala VA-organ som till exempel NSVA och VA Syd.
– Härmed flyttas besluten längre och längre från kommunen och det blir en koncentration av specialistkunskap inom dessa organisationer. Något som också ibland har lett till spänningar mellan kommunala tjänstemän och samverkanorganens experter. Det betyder också att det kommunala självstyret utmanas när politiker och förvaltningar inte längre har samma möjlighet att förstå, ifrågasätta eller revidera de förslag som tas fram.
I en tidigare studie tittade forskarna på Skellefteå, som har valt en annan väg. Skellefteå har istället organiserat VA-verksamheten som en integrerad del av kommunens samhällsbyggnadsenhet. Fördelarna anses vara att man härigenom får kortare kommunikationsvägar och att det blir lättare att samverka med andra kommunala funktioner.
Av rapporten framgår sammanfattningsvis att underhåll av infrastruktur är en fråga som belyser hur rollfördelningen mellan politiker och tjänstemän ser ut. Oftast är det tjänstemännen som fattar besluten som underhållsåtgärder, medan politikerna fattar initiala beslut kring budgetramar och sedan agerar som kommunikatörer. För att hantera den växande underhållsskulden inom såväl väg- som VA-infrastruktur behöver de förtroendevalda dock agera mer proaktivt och betrakta infrastrukturen som en värdefull tillgång som behöver ses efter regelbundet.