Detektiver med förstoringsglas och att fånga och tillaga en fisk. Det är några av metaforerna som universitetslektorerna Anna Jonsson och Olof Hallonsten använder sig av för att förklara relationen mellan handledare och student, respektive uppsatsprocessens olika delar med inläsning, insamling och tillagning – eller kanske skrivande – av uppsatsen.
– En uppsats är inte bara en produkt, något studenten ska lämna över när den är klar. Det handlar om att förstå vad som händer under tiden. Med olika metaforer vill vi bjuda in till reflexivet och lärande över processen, metoden med mera, säger Anna Jonsson, universitetslektor på Ekonomihögskolan med organisationer som specialitet (när du läser det här på ny tjänst vid Stockholms universitet).
Seriebilder lyfter varje metafor
Anna Jonsson har under flera år samarbetat med serietecknaren Axel Brechensbauer för att kommunicera forskning. Tillsammans med Lundakollegorna Olof Hallonsten, Jens Rennstam och Nadja Sörgärde är hon redaktör för en ny antologi, ”Metaphors we supervise by”, med korta essäer om handledning. Bärande i boken är illustrationer i härliga färger och en klick humor.
– Vi har låtit seriebilder illustrera varje metafor om handledning och uppsatsskrivande som vi lyfter i boken. Bilden på riddaren till Katie Sullivans essä handlar till exempel om att bjuda in till en ödmjukare inställning i handledningen, säger Anna Jonsson.
När Anna Jonsson själv handleder magisterstudenter har hon regelbundna möten med studenterna, både inför, under samt i sluttampen av uppsatsskrivandet. Vissa i grupp, vissa mer enskilt, med ambitionen att bidra till ökat lärande.
– Jag betonar tidigt att det är viktigt att de hittar ett problem som de själva tycker är intressant. Därefter handlar det ofta om att smalna av problemet och avgränsa sig. Vi har också en övning där de tittar på gamla uppsatser för att förstå att det inte finns en enda mall för hur man skriver uppsatser. På ett mellanseminarium får också de opponera på varandra och bli medvetna om generiska problem, säger Anna Jonsson.
Tre av seriebilderna från boken i stort format (PDF, öppnas i nytt fönster)
En slogan för uppsatsprocessen
Olof Hallonsten är också han universitetslektor vid Ekonomihögskolan. Han brukar beskriva uppsatsskrivandet som uppdelat i en ”jaga, samla”-fas och en ”bara gör det”-fas.
– Efter att de har läst massor artiklar och gjort intervjuer brukar en viss känsla av utmattning infinna sig. Men det är då de ska skifta fokus. Till en av de första masterstudenter jag handledde på Ekonomihögskolan så sa jag ” you got it, now you have to do it”. Det blev som en slags slogan – eller metafor – för uppsatsprocessen, säger han.
Anna Jonsson använder själv metaforen med uppsatsarbetet som ett detektivarbete.
– Jag förklarar det som att vi står på varsin sida ett förstoringsglas. Uppsatsskrivande är rätt mycket tyst kunskap, har man inte erfarenheten så behöver man få råd av handledaren. Det är lätt för mig att säga ”du ska vara nyfiken” men för att studenten ska kunna ta till sig det behöver handledaren fundera på vem har framför sig. Vilken förförståelse har den? Vilka idéer? Att då kalla uppsatsarbetet för ”detektivarbete” blir ett sätt att skapa nyfikenhet för den processen, säger hon.
Vilka fallgropar brukar studenterna hamna i?
– Det vanligaste är att tiden blir knapp. För att det ska bli roligt behöver man tid att tänka efter, gå tillbaka och revidera. Det kan man inte rusa in i. Ett tips är att göra sin hemläxa, läsa in sig på litteraturen och rama in problemet, säger Anna Jonsson och fortsätter:
– Något jag ofta ser när jag examinerar är att man påstår att ”det finns ingen tidigare forskning på det här” och så refererar man till något som är trettio år gammalt. Då har man ett trovärdighetsproblem. Det är klart att något har hänt på alla de åren. Men man har varit så ivrig att själv ta sig an problemet att man inte har sett sig omkring tillräckligt, säger Anna Jonsson.
– Det finns inget som irriterar mig så mycket som examinator som när jag inte förstår hur de har gått till väga. Eller att de skriver att de studerat ett visst företag, men inte vad företaget faktiskt gör, säger Olof Hallonsten.
– Det kan också handla om man inte förstår betydelsen av metod. Många studenter förstår det i slutet av sin process som uppsatsskrivare, men inte i början, säger Anna Jonsson.
Handledning som en högtidsstund
De lyfter båda handledningen som en givande del av sitt jobb.
– Man ser så tydligt att studenten utvecklas. De kan komma in i uppsatsarbetet lite trevande men avslutar ofta stolt och stadigt. Det är den stora behållningen med handledningen och bildning i stort, att man växer i rollen. Det motiverar mig som handledare, säger Anna Jonsson.
– Ibland får jag intrycket att man har studenter framför sig som ser det som en högtidsstund att de får en timme ensamma med en lärare. Det har de kanske inte haft tidigare på sin utbildning. Då skulle de bara veta vilken högtidsstund det är för läraren med den typen av interaktion med riktigt duktiga studenter. De vill något, de kan saker, de lyssnar på vad man säger, de utvecklas. Hur skulle det inte kunna vara givande för oss som lärare att handleda uppsatser? Det är ju det roligaste som finns, säger Olof Hallonsten.
Fotnot: Nyfiken på att veta mer? I Ekonomihögskolans podd ”Minds over Matters” diskuterar Anna och Olof vidare. Finns på Acast, Spotify och Apple Podcaster.
