Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP) är en form för samverkan mellan idéburna organisationer och offentlig sektor. IOP utformades för att underlätta långsiktig kontinuerlig samverkan, till gagn för båda parter där den offentliga värderar leveranssäkerhet och den idéburna värderar förutsägbarhet.
IOP är ifrågasatt eftersom konstruktionen uppfattas som ett sätt att kringgå lagen om offentlig upphandling.
Trots upprepade försök att reglera former och förutsättningar för IOP har inget lagrum specifikt för detta ännu utformats. Senaste ansatsen gjordes inom ramen för ”idéburen välfärd”, vilken i juni 2021 mynnade ut i ett riksdagsbeslut om att inte lagstifta. Det är politiskt minerad mark.
I ett idéhistoriskt perspektiv är den inneboende konflikten i IOP uppenbar. Samverkan mellan organisationer i olika samhällssektorer är lika omöjlig som att förena olja med vatten. Mot detta invänder både senare forskning och praktik att samhällsutvecklingen tvingat fram en uppluckring av gränser mellan sektorer och organisationer. Sektorernas egenart har slätats ut, den offentliga sektorn präglas av styrmodeller med ursprung i den privata vinstdrivande sektorn medan den idéburna sektorn ändrar karaktär i takt med sinande ideellt engagemang och ökande krav på professionalisering. Synsättet att samverkan är resultat av organisationens misslyckande har ersatts av andra där hybridisering och public governance är centrala begrepp.
Otydligheterna till trots har en stor del av landets kommuner och regioner varit öppna för att ingå i IOP. I Skåne är det främst de större kommunerna som har ingått IOP-avtal.
Beroende på syfte, innehåll och förutsättningar kan sådana partnerskap utformas och genomföras på olika sätt. Vilka är erfarenheterna så här långt?
Seminariet kan ses på KEFU:s YouTube-kanal
Länk till filmen (öppnas i nytt fönster, extern länk)