Under förmiddagen den 18 april höll riksdagens utskott interna seminarier med forskare. Därefter var det dags för ett gemensamt öppet seminarium om AI och dess möjligheter och begränsningar.
Johan Axhamn föreläste under Kulturutskottets seminarium under rubriken ”AI och upphovsrätt: konsekvenser på kulturområdet”. Hans presentation följdes av en frågestund med utskottets ledamöter. Vi passade på att ställa några frågor till Johan om hans medverkan och hans planer framåt.
Vad fick du för typ av frågor?
– Ledamöterna var framför allt intresserade av att få information om marknaden och hur utvecklingen av AI på kulturområdet påverkar upphovspersoners och andra kreatörers möjlighet att kunna kontrollera resultatet av sin skapande verksamhet inom till exempel text-, bild- och musikområdet. De ville också ha input till om det är något som de som lagstiftare kan göra – till exempel i fråga om att uppdatera lagstiftningen, eller på något annat sätt främja eller stimulera marknadens aktörer i någon riktning. De var särskilt intresserade av frågan om upphovspersonerna har – och bör ha – möjlighet att kontrollera att deras verk används som träningsdata för ”inlärning” av AI. Det har nyligen antagits ny lagstiftning inom EU som i viss utsträckning fråntar upphovspersonerna denna möjlighet till kontroll och det har lett till viss oro på marknaden – att AI-verktyg ”åker snålskjuts” på det mänskliga kreativa skapandet och de konsekvenser det kan få framöver.
Hur upplevde du intresset från ledamöterna?
– Jag upplevde ledamöterna som mycket intresserade och engagerade i denna fråga. De flesta av deras frågor tog sikte på hur tekniken påverkar upphovspersonernas möjlighet att kunna kontrollera förutsättningarna för att deras verk med mera används som träningsdata för AI, hur de kan få ersättning för sådan användning, samt vad möjliga konkreta policy-alternativ framåt skulle kunna vara.
Hur var din egen upplevelse av det hela?
– I stunden var det förstås en viss anspänning – det inger en känsla av stort allvar att hålla en presentation och svara på frågor från riksdagens ledamöter. Samtidigt så vill jag som forskare naturligtvis nå ut med mina forskningsresultat – och då inte endast ”informera om min forskning”, utan även bidra till policy och kanske ny lagstiftning. Jag upplevde det här sammanhanget som en ”högt kvalificerad” samverkan med det omgivande samhället; ”den tredje uppgiften”. Jag är tacksam för att jag fick tillfälle att delta och är glad att jag fick möjlighet att lyfta fram en del av den forskning som vi genomför vid Ekonomihögskolan.
Vad sysslar du med annars den här terminen? Något särskilt på gång?
– Den här terminen har jag sjösatt en ny kurs: ”Immaterialrätt – strategier och innovation”. Kursen ges vid Institutionen för handelsrätt och är öppen också för studenter som har läst några terminer på Ekon. kand.-programmet. Kursen avslutades i slutet av mars och vi har fått mycket god feedback såväl från studenterna, som våra gästföreläsare och det praktiska arbetslivet. Immaterialrättigheter – bland annat patent, varumärken och upphovsrätt – utgör ju många gånger den kanske viktigaste tillgången för många företag och deras konkurrensposition. Jag är glad att vi kan ge den kursen för studenterna.
– Nu under andra halvan av terminen handleder jag ganska många kandidat- och master-uppsatser. Det tar för närvarande det mesta av min tid. Jag och min kollega Jonas Ledendal planerar också för ett symposium om datadriven innovation den 5 juni vid Ekonomihögskolan. Vi har ett starkt program med bland andra ledande forskare som talare. Det är för närvarande cirka 50 anmälda och vi siktar på att det blir över hundra deltagare.
Riksdagens forskningsdag 2024 – riksdagen.se
Symposium om datadriven innovation 5 juni i Lund – lusem.lu.se
Kursen ”Immaterialrätt – strategier och innovation” (HARG13) – lu.se
